Vad kan vi göra?

Jag har i elva månader haft funderingar på vad vi skulle kunna göra för att hjälpa de hemlösa, de fattiga och de med beroendeproblem i vår närhet. Jag är en person om vill hjälpa alla, ibland går det till överdrift och jag hjälper andra när jag behöver som mest hjälp själv. Men just nu känner jag inte att jag behöver speciellt mycket hjälp själv, förutom det praktiska när jag har så pass ont i bäckenet att jag inte alltid har någon lust att stå upp, eller gå, eller sitta. Men psykiskt mår jag för första gången på ett år troligtvis, bättre än jag någonsin gjort under den senaste tiden av mitt liv.

Jag är lycklig och har just nu ingenting att klaga på i mitt liv, förutom att en av hundarna har börjat pissa inne och markera inomhus, på trägolvet, men det är värdsliga saker i förhållande till att jag känner personer som är hemlösa.

Ibland kan jag få dåligt samvete, för att jag har det så bra i förhållande till dessa människor, och inte alltid är så nöjd över livet i alla fall. Men jag har nyligt insett att jag nog varit en aning deprimerad fram och tillbaka under det senaste året. Nu vill jag hålla mig kvar ovan ytan, jag vill fortsätta känna tacksamhet till livet för allt de som det ger mig!

Jag har haft tankar på att starta upp något soppkök, eller någon slags restaurang dit människor kan komma och få gratis mat, men där även människor kan välja att betala en tia om de har råd och lust med det. Jag skulle då vilja ha något sammarbete med de stora matbutikerna och gärna ta emot råvaror som har kort datum eller som av annan anledning kan skänkas. Jag har uppfattat det som att man måste vara där i tid och stå i kö om man ska hinna på en matkasse från kyrkan, och att de inte alltid finns så många så att det räcker…

Det som känns jobbigt är alla tillstånd som man måste ha, för de ska ju självklart vara rent och köket ska vara hygieniskt, men det känns som att det är ganska dyrt att starta upp en restaurang verksamhet med tanke på att man ska få hälsovårdsnämndens tillstånd och massa mer.

Sen funderar jag på julklappar, eller rättare sagt presenter. Jag skulle vilja bli en förmedlare mellan de som har och de som inte har. Om man inte har några skor, eller behöver ett par varmare, då har jag förstått det som att man tar vad som finns. Alla vill väll vara nutidens Robin Hood, men jag vill vara det utan att stjäla. Jag skulle vilja starta upp en loppis, eller en gratis loppis för de som behöver saker men inte har råd att köpa dessa.

Jag har många funderingar, och är rädd för att de bara ska bli liggande, så därför behöver jag skriva ner dem, så att jag blir motiverad att göra något av dem. För jag vill visa att jag faktiskt kan hjälpa andra. Jag vill visa de som tror att jag bara tänker på mig själv att det oftast är den som jag tänker sist på i de flesta sammanhang förutom just nu eftersom att det faktiskt är mitt barn som behöver må bra också och slippa stress med mera, inte bara jag.

Nu ska jag skriva av ett recept på sockerfria snickers som mamma ska komma och hjälpa mig att göra senare under dagen. Och sen borde jag göra mina knipövningar, det märks att jag inte gjort de så ofta som tidigare, när jag nyser, haha. Men nu får de vara nog med urinläckage, jag behöver komma ihåg att knipa och hålla. Hörs hej!

Advertisements

About Anna

I LIVE, everyday of my life!
This entry was posted in Kreativa tankar, Kroppen förändras, Min Kost. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s